Slumpen bestämmer vem som får stanna

 

Bilden tagen vid en annan demonstration vid Sergels torg.

Tal hållet av Ingrid Eckerman vid manifestation på Sergels torg 14.12.2024

Häromdagen var jag på domstolen. Efter att vi haft många långa samtal, där Ali vänt ut och in på sig, fick han nu vända ut och in på sig framför domstolen.

Alis jul blir inte så rolig. I fyra långa veckor kommer tankarna att mala – måste jag ge mig iväg? Lämna Sverige, som har blivit mitt hemland? Kommer de att skicka mig till Afghanistan, där jag inte känner någon? Måste jag anpassa mig efter talibanerna, leva som de säger?

Ali har varit i Sverige i nio år, sedan han var 16 år. Nu är han 25. Han har gått i skolan, tagit examen från yrkesgymnasium och har fast jobb sedan flera år. Han har bankkonto och egen lägenhet. Svenska arbetskamrater och vänner. Svenska vanor. Men han firar gärna de persiska högtiderna midvinterfesten (yalda eller jul) och vårdagjämningen, det persiska nyåret. De är många tusen år gamla, långt före kristendom och islam.

Ali uppfyllde inte alla kraven för att få permanent uppehållstillstånd enligt gymnasielagen. Kanske hade han inte fått sitt fasta jobb inom sex månader efter examen. Eller kanske var det Migrationsverket som legat på hans ansökningar så länge att lagen börjat fasas ut. Nu fick han söka asyl igen.

Migrationsverkets handläggare slarvade under utredningen. Hon lät inte Ali tala färdigt utan hoppade mellan olika ämnen. Han fick nästan ingen tid att berätta om sin uppfattning om islam och religion. Så då tyckte Migrationsverket att han hade lämnat vaga uppgifter och kunde ge avslag på asylansökan.

Ali är mycket bestämd i sin uppfattning om islam, om religion, om talibanerna. Han behöver bara tid för att berätta. Han tillhör inte dem som kan följa en tråd från A till Ö på bestämd tid och få med just de detaljer som Migrationsverket vill höra. Men Migrationsverket tar inte hänsyn till vilken person de har mitt emot sig, vilken utbildning hen har, vilken sorts samhälle hen kommer från. Får man tala om religion och känslor – eller får man inte?

Att söka asyl i Sverige är att gå in i ett lotteri. Vilket av Migrationsverkets kontor tar emot min asylansökan? Är det Migrationsverket som utsett mitt offentliga biträde? Vilken handläggare får jag? Vilken tolk? Vem fattar beslutet sedan? Hur ser domaren på flyktingar? Vilka partier kommer nämndemännen från? Slumpen bestämmer allt.

Den här rättsosäkerheten är väl dokumenterad. År 2021 samlade vi kunskapen i en tjock röd bok, Den onödiga flyktingkrisen. Den kan ni köpa hos Stöttepelaren.

I oktober ordnade vi tillsammans med Miljöpartiet ett seminarium i riksdagen. Statskontoret hade tagit fram en rapport som belyste rättsosäkerheten i asylbedömningarna. På seminariet belyste vi detta ytterligare.

Inga politiker, vare sig från den gamla regeringen eller från den nuvarande, kan säga ”det visste vi inte”. Bevisningen om rättsosäkerheten i asylbedömningarna är alltför stark.