När jag såg fotoutställningen "Barn på flukt, barn i frykt" i Röros, och när jag läste texterna till bilderna, tänkte jag att det precis stämmer in på våra ensamkommande från 2015. Idag är texterna ännu mer aktuella, med barn som genomlider krig och oroligheter i Ukraina, Palestina, Israel och många andra länder.
Texterna är en viktig påminnelse om att de barn och unga
som söker asyl i Sverige bär på tunga bördor. Vill vi dem väl, anser vi att
FN:s barnkonvention ska vägleda oss, så ska de allra flesta få
permanenta uppehållstillstånd snarast möjligt.
Ali och Saarah
Lilla Ali på sex tog lillasysters hand och sprang för livet
medan han försökte att hålla för hennes ögon. Hon skulle slippa se det han hade
fått syn på då dammet från bomben lade sig. Mamma. I småbitar.
Saarah hade en gång ett tryggt hem. Hon gick i skolan och
kunde gå till läkare då hon blev sjuk. När kriget tvingade familjen på flykt
förlorade hon allt – också känslan av att ha ett värde. För nu finns ingen
hjälp att få, inte ens om de vet att en svulst växer inuti henne.
Detta är historierna om några av barnen som är på
flykt.
Detta är barnen vi sviker.
Barn på flykt
Det är hoppet om ett bättre liv, eller ibland bara hoppet om
att överleva, som driver föräldrarna på en farofylld flykt med sina barn.
Upplevelserna på vägen är avgörande för hur flykten påverkar resten av barnens
liv.
På flykt måste vanliga ungdomar uthärda mycket ovanliga
omständigheter. Bakom begreppet ”ensamkommande minderåriga” döljer sig barn och
unga människor som ensamma måste ta så stort ansvar för sitt eget liv att
barndomen dör.
Den röda kappan med blank guldrosett står i stark kontrast
till eländet som denna flicka lever i. Barn på flykt kan få stora psykiska
skador som vi inte ser på ytan, men som vi inte kan tillåta oss att förbise.
Leken
Lek är som ett psykologiskt kinderägg: Det ger paus från det
svåra, får spända muskler att slappna av, och i lek kan barn bearbeta trauman.
Så länge barn leker finns det hopp.
Ett sällsynt ögonblick av avkopplingen i sluttningen där
kloak, avloppsvatten och regnvatten samlar sig i en bäck. I barns lek finns
resurser och hopp. Det öppnar dörren till en psykologisk frizon som de desperat
behöver.
Barn går ofta in och ut ur svåra känslor. Även om barn på
flykt i ena ögonblicket kan vara djupt bedrövade kan de leka och busa i nästa.
Det är ett tecken på sund psykologisk motståndskraft.
Utveckling
Barn utvecklas i samspel med människorna runt omkring. Även
de mest stabila föräldrar kan på flykt mista sitt psykiska fotfäste, och
konsekvenserna av traumatiska upplevelser överförs från en generation till
nästa genom både arv och miljö.
Barns hjärnor är under utveckling. Om hjärnstrukturer som
står för logiskt tänkande, reglering av känslor, planering och problemlösning
inte får utvecklas som de ska kommer barnen att resten av livet få kämpa med
inlärning, att fungera i jobb och i relationer med andra människor.
När den delen av hjärnan som lagrar starka känslominnen,
blir överaktiv, sker det på bekostnad av kapaciteten till hjärnstrukturer som
hanterar koncentration och minne.
Unga flickor på flykt lever i konstant risk att bli utsatta
för övergrepp i otrygga och förvirrande omgivningar. Hos barn som erfarit att
världen kan vara en farlig plats tar stress, oro och vaksamhet så mycket plats
och kapacitet att den sunda utvecklingen hämmas.
För barn som varit i fara eller otrygghet en längre tid blir
alarmberedskap ett kroniskt tillstånd, och de använder sina krafter på att
skanna av omgivningarna i stället för att leka och lära. De är rastlösa,
slarviga och strävar efter att slappna av.
Av och till kommer den psykiska smärtan upp till ytan, och
barn ända ner i småbarnsåldern river av sig hårtussar, dunkar huvudet i väggen
och skadar sig själv fysiskt.
Flyktingläger
Omkring 50 miljoner barn är på flykt i världen idag.
Erfarenheter från flykt och livet i ett flyktingläger kan ge dem skador som de
behöver resten av livet för att reparera.
Betongkar, sopor och skräp. I åratal måste barn tåla att
detta var villkoren de erbjöds när de skulle tvätta händerna eller hämta vatten
i det som var deras hem på obestämd tid – i ett av Europas officiella
mottagningsläger.
Det viktigaste ett traumatiserat barn behöver är att känna
sig trygg. Leva i stabila omgivningar. Ha möjlighet för lek och tävlan.
Vardagen i flyktinglägren i Europa bjuder på det totalt motsatta:
taggtrådsstängsel och väpnade vakter. Friheten är begränsad, dagarna
innehållslösa och framtiden osäker.
Väntan
Barn på flykt bär ofta på dåliga minnen och sorg över
familjen, hemmet och tryggheten som de förlorat. Tiden som de måste vänta innan
de får ny trygghet och ett nytt hem gör de psykiska såren djupare än de hade
behövt vara.
Att vänta utan att veta när eller hur något svårt ska ta
slut är en stor påfrestning. För många barn förloras många år av barndom och
skolgång medan de väntar på svaret om de kan få resa vidare. På så sätt
riskerar de att också att mista sin framtid.
Sveket
Förhållandena i lägren vid Europas yttre gränser gör att
flyende barns psykiska skador växer sig större. Det är ett svek mot nästa
generation. Och det händer under vår övervakning.
Orden i FN:s barnkonvention om att alla barn är lika mycket
värda och har rätt till beskydd, lek och fritid, sjukvård, utbildning och
tillräckligt mycket mat och dryck, verkar knappt vara värda papperet de
skrivits på.
Barn är av naturen nyfikna på världen. Vad kommer livet att
bjuda på till de små som lever på flykt? Nytt hopp eller mer rädsla? Det är ett
politiskt val, en möjlighet att hjälpa – eller svika.
OM TEXTEN
Från flyktinglägret Moria på den grekiska ön Lesbos 2015 –
2022.
Bilder: Knut Bry.
Texter: Barnpsykologen Katrin Glatz Brubakk och författaren Guro Kulset Meraker.
Utformning: Tank Design Trondheim.
Översättning från norska: Ingrid Eckerman.
Läs mer: Moria – på
innsiden av Europas störste flyktingleir: 2015 – 2022. Katrin Glatz
Brubakk och Guro Kulset Meraker. Forlaget Press, Oslo 2023.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar