Varken kvinnor, män eller barn ska utvisas till Afghanistan!

 

Den 15 augusti 2025 är det fyra år sedan talibanerna tog makten i Afghanistan. En manifestation ägde rum utanför Migrationsverket i Sundbyberg. En av talarna var Ingrid Eckerman, grundare av nätverket Stoppa utvisningarna till Afghanistan! Här är hennes tal.

Vi demonstrerar idag utanför Migrationsverkets lokal. Inte utanför Riksdagshuset, där de som stiftar lagarna sitter.

Migrationsverket kan inte ändra på lagarna. Men Migrationsverket är en självständig myndighet, som ska agera utifrån lagarna.

Det är Migrationsverket som bestämmer när ett land blivit alltför farligt att utvisa till. Det är Migrationsverket som avgör när en person är alltför mycket khaffir, avfälling, eller västerniserad för att kunna utvisas till Afghanistan.

Migrationsverket har bestämt att i Afghanistan kränks kvinnors och flickors mänskliga rättigheter i så allvarlig grad att man inte kan utvisa dem dit.

Men männen? Är Afghanistan ett ofarligt land för män som varit i Sverige i många år, som utbildat sig här, som arbetat här, som lärt sig om mänskliga rättigheter, som blivit sekulära, ateister eller kristna?

Sedan amerikanerna försvann från Afghanistan har landets ekonomi försämrats drastiskt. Mycket av det humanitära biståndet har dragits in. Arbetslösheten är hög. Sjukvård och skolor har lagts ner. Översvämningar och långvarig torka drabbar matproduktionen, och vattenbrist hotar Kabul.

När miljoner flyktingar tvångsdeporteras från Iran och Pakistan ökar påfrestningarna. Minst en fjärdedel av befolkningen är beroende av bistånd för att kunna äta tillräckligt.

Moralpolisen har nu en framträdande roll. De ska vaka över att alla ledarens påbud följs strikt. Männen stoppas av talibaner. Är det verkligen din fru eller din syster du har med dig i bilen?

Precis som Tidöregeringen vill ha det i Sverige måste män i Afghanistan ”vakta sin tunga”, dvs. hålla koll på vad de säger. Det gäller i än högre grad återvändare från väst.

Vi ser att arresteringarna ökar: Musiker som spelat på bröllop. Personer som talat om feminism och kristendom. Män som har fel frisyr. Män som inte går till moskén.

Vi ser att vissa folkgrupper förföljs och diskrimineras. Mest utsatta är hazarerna. I norr har talibanerna stött kuchis, nomader, som velat åt de hazariska byarnas mark. Shiamuslimer, dit de flesta hazarer hör, har förbjudits utöva vissa av sina traditionella ceremonier.

Vad förväntas av en återvändande man till Afghanistan – en man som kanske har en bakgrund i Iran eller Pakistan, men helt saknar minnen från Afghanistan?

När återvändaren landar på flygplatsen får han vara beredd på en noggrann kontroll. Kanske tas alla bilder och all musik bort ur mobiltelefonen. På gatorna identifieras han direkt som en som varit i väst – kroppsspråket, dialekten, att han är allmänt bortkommen. Han måste direkt skaffa sig afghanska kläder inklusive turban eller åtminstone mössa. Skägget måste växa.

Oavsett sin livsåskådning måste han börja be, gå till moskén och fasta. Utåt måste han te sig som en troende muslim.

Återvändaren får inte lyssna på musiken han lärde sig uppskatta i Sverige. Han får inte minnas sitt tidigare liv genom att titta på fotografier.

Lever han ensam kan han misstänkas vara homosexuell. Så han får acceptera något av de anbud han får och gifta sig. Nu måste han kontrollera att hans hustru beter sig rätt – att hon inte syns genom fönstret eller från gården, att hon inte går ut på gatan ensam, att hon täckt sin kropp, att hon inte pratar högt ute eller sjunger så andra kvinnor kan höra. Om hans fru gör fel är det han själv som straffas.

Det är bara att glömma de värderingar om jämställdhet han tagit åt sig i Sverige. Han får inte vara med när barnet föds, han får inte ta hand om det lilla barnet, inte bygga upp en nära relation med sitt barn. Han ska jobba och lämna allt i hemmet åt hustrun. Om han vill göra hushållsarbete kommer han att bli sedd som en svag man, en kvinnlig man.

Han måste uppfostra barnen till troende muslimer. De får inte höra talas om evolutionen eller big bang, de ska tro på skapelseberättelsen och Adam och Eva. Han måste acceptera att barnen får stryk av sina lärare.

Han ska lära sin son att kvinnor är hälften så mycket värda som män. När hans dotter fyller 12 år ska han ta henne ur skolan. Nu ska hon lära sig hushållsarbete och förbereda sig för giftermål. Om en taliban vill gifta sig med henne måste pappa acceptera det.

Återvändaren ska bevittna de offentliga bestraffningarna – prygling av män och kvinnor, någon gång kanske en kvinna stenas. När sonen är lite större ska han ta med pojken.

Asylrätten grundas på FN:s förklaring om mänskliga rättigheter. Migrationsverket ska ta hänsyn till om en persons mänskliga rättigheter riskerar att kränkas vid ett återvändande. Här vill jag påminna om några av dessa.

• Mänskliga rättigheter innebär bland annat förbud för diskriminering på grund av ras, hudfärg, språk, religion, politisk uppfattning. 
• Ingen får utsättas för omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.
• Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet och att utöva sin religion eller trosuppfattning.
• Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet.
• Var och en har rätt att delta i kulturlivet, att njuta av konst samt att få ta del av vetenskapens framsteg.

Är det någon som tror att en man som återvänder till Afghanistan kommer att omfattas av dessa mänskliga rättigheter?

Hur tänker Migrationsverket?