Carin Flemström (S) om partiets invandrarpolitik

Carin Flemström, Haninge. Foto privat.

Carin Flemström, socialarbetare och socialdemokrat, lämnar synpunkter på förslaget till Socialdemokraternas nya partiprogram 2025. Hon berättar också om sina egna erfarenheter av att stötta ensamkommande ungdomar: "Jag har aldrig någonsin upplevt en sådan rättsröta som den på migrationsområdet. ... Nu känns det som mitt parti berövat mig min glädje och jag är ständigt orolig och har svårt att delta i politiken."

Carin har varit god man och frivilligt familjehem åt flera unga afghaner. Hon var en av de sex redaktörerna för Den onödiga flyktingkrisen – rättssäkerheten, civilsamhället och flyktingarna 2015 – 2021.

Ingrid Eckerman, Stoppa utvisningarna till Afghanistan! 8.5.2025
ingrid.eckerman@gmail.com 

Synpunkter på migrationspolitiken i anledning av förslaget till nytt partiprogram

Förslaget till Partiprogram: Migration och integration, sid 32:

Principen om reglerad invandring ska ligga fast, samtidigt som asylrätten ska respekteras. Språk, arbete och boende är avgörande för ett framgångsrikt integrationsarbete. Att alla behärskar det gemensamma språket och kan mötas i vardagen och på arbetet är grundläggande för samhällsgemenskapen. Insatserna för att hålla ihop samhället och bryta segregationen behöver öka.

• Stram svensk migrationspolitik för att integrationen ska fungera.

• Ordning och reda i flyktingmottagandet, genom ökad styrning.

• Jämn fördelning av nyanlända över landet genom att alla kommuner tar ansvar.

• Samhällsplanering som i alla delar motverkar segregation, särskilt på bostadsområdet.

• Bekämpande av rasism och diskriminering.

• Arbetsmarknadsetablering för utrikesfödda.

• Bättre stöd och högre krav för att alla i Sverige ska lära sig svenska och få god samhällsorientering.

• Integration byggd på både plikt och rätt, med tydligt ansvar också för individen.

• Arbetskraftsinvandring som är behovsstyrd och regleras av arbetsmarknadens parter
  
  

Mina synpunkter

Inledningsvis vill jag framhålla att en ”reglerad” invandring är en självklarhet. Vi kan ju inte ha en oreglerad invandring. Jag anser också att den ska vara restriktiv med tanke på den ”integrationsskuld” vi har. Men restriktiviteten är en fråga om grad. Den får inte vara så restriktiv att den blir inhuman och rättsosäker och ej heller till ekonomisk och demografisk skada för Sverige. Den sista att-satsen – ”en arbetskraftsinvandring som styrs av behov och regleras av arbetsmarknadens parter” – borde till exempel betyda en stor arbetskraftsinvandring för att klara framtidens äldreomsorg men också inom servicenäringarna. Däremot torde byggsektorn bli restriktiv.

Jag saknar en punkt om ökad mängd kvotflyktingar. I denna grupp finns ju stora humanitära behov och inte minst kvinnor med barn som inte har så lätt att fly vidare på egen hand.

Jag saknar också i programmet en tydlighet om stöd till det civilsamhälle som gör insatser för integrationen. 2015 blev trots allt inte den katastrof det kunnat bli eftersom så många engagerade sig. Integration är något ömsesidigt. Det måste finnas en vilja från båda håll och förebilder och organisationsformer bör ges stöd och spridning.

Brister i rättssäkerheten

Mina synpunkter i detta dokument koncentrerar jag till rättssäkerhetsområdet, såsom jag upplevt det. Givetvis finns mycket skrivet bl a i av FARR men jag har också medverkat i antologin ”Den onödiga flyktingkrisen” Migra förlag 2021.

A. Använd inte ordet ”stram”. Det är inte ett ord som normalt används inom juridiken utan är ett ord som har en känslomässig laddning som är väldigt negativ. Ordets betydelse har en innebörd typ stramt ansiktsuttryck = okänsligt ansiktsuttryck. Orden reglerad och även restriktiv är mer korrekta.

Ordet ”stram” används troligen för att förtydliga att man inte vill ha någon humanitär ventil. Men är det klokt ens vid en mycket restriktiv migrationspolitik? Det innebär att man nästan dagligen kommer att få möta rubriker om barn som utvisas till ingenting, om vuxna som förlorar sitt uppehållstillstånd för att en arbetsgivare fyllt i fel ruta eller att personen inte anmält byte av arbete till Migrationsverket. Sådana ständiga exempel upprör allmänheten och undergräver förtroendet för lagstiftningen – och migrationspolitiken.

Jag har varit myndighetschef med omfattande myndighetsutövning (socialtjänst) i ett par decennier och lärt mig att även de bästa lagar ibland kan slå fel. Det måste alltid finnas en möjlighet att korrigera felaktiga beslut. På migrationsområdet ska migrationsdomstolen och överdomstolen ha en sådan korrigerande betydelse, men all granskning visar på att man väldigt sällan ifrågasätter Migrationsverkets resonemang. Det räcker uppenbarligen inte att ha överklagandemöjligheter. Lagstiftningen måste förtydliga kraven på rättssäkerhet och den måste följas upp.

B. Föreslår att punkt 2 får ett tillägg så den lyder ”ordning och reda i flyktingmottagandet, genom ökad rättssäkerhet och styrning. Statskontorets rapport 2024:14 ”Många öar små. Migrationsverkets styrning och uppföljning av den rättsliga kvaliteten i asylprocessen” redovisar att kravet på uppföljning av rättssäkerheten slopades 2022. Verket skulle enbart göra en kvantitativ uppföljning. Statskontoret beskriver tydligt avsaknaden av styrning ur rättssäkerhetssynpunkt. Därav titeln på rapporten ”Många öar små”.

C. Viktiga västerländska rättsliga principer åsidosätts ofta idag. Exempel på detta är:

1. Krav på bevisning av det obevisbara
2. Slopad användning av ”the benefit of the doubt”
3. Retroaktivt verkande beslut. Sådana beslut kan finnas t.ex på miljöområdet pga nya vetenskapliga rön men får ej förekomma i straffrätt och inom socialrätt.
4. Underkännande av ett lands officiella handlingar
5. Ej rättelse då Migrationsverket gjort fel
6. Ej hänsyn till att annan myndighet gjort fel
7. Ej hänsyn till att lång väntetid försvårar för sökande att uppfylla krav
8. Proportionalitetsprincipen – dvs att ett beslut ska vara rimligt utifrån sakförhållandet.
9. Praktisk handling räknas inte utan enbart detaljrik berättelse vilket förutsätter en stor verbal förmåga.

D. Besluten bygger på bristande kunskaper i utvecklingspsykologi och förutsätter att en person kan uttrycka sig nyanserat och detaljrikt även i mycket sårbara frågor. T.ex tillmäter vare sig Migrationsverket eller migrationsdomstolarna tonårstiden eller tidig vuxenålder någon som helst betydelse. En vanligt förekommande formulering för avslag är ”Att du, efter en viss tids vistelse i Sverige, har anpassat dig till ett västerländskt levnadssätt är vidare inte en sådan grundläggande egenskap hos en individ som är oföränderlig och som en person inte kan förväntas dölja. Det ankommer på dig att vid ett återvändande till Afghanistan anpassa dig till hemlandets kulturella seder och bruk”. Tänk igenom vad den meningen betyder för en person som vistats i Sverige sedan han var i 16-17 års ålder och i 9-10 år framåt. Den förutsätter att ingen påverkas på djupet efter den tidiga barndomen. Den betyder också att han ska anpassa sig till traditionen att straffa sin hustru om hon gör någon kroppsdel synlig och till och med vara den som kastar första stenen vid stening. Är det verkligen vad svenska myndigheter ska ge stöd för?

E. En tillämpning av EU-rätten som skiljer sig från jämförbara länder i Europa. Fundera över varför Tyskland och Frankrike ger uppehållstillstånd i stor utsträckning till vidareflyktingar från Sverige. Tillämpningen av EU:s riktlinjer för asylsökande från Afghanistan skiljer sig starkt åt bland annat när det gäller synen på ”västernisering”. Sverigebilden i Tyskland är under stark förvandling. Synen på barn som fyllt 18 år är också annorlunda.

Det skulle vara mycket lätt att ge uppehållstillstånd för 90% av afghanerna utifrån individuella bedömningar, dvs. det skulle inte behövas något amnestibeslut generellt, utan bara göra som t.ex. Danmark, Tyskland, Frankrike med flera länder där uppehållstillstånd beviljas i ca 90% mot Sveriges 47%.

Dessa brister får förödande konsekvenser för asylsökande men riskerar också att underminera rättstillämpningen i hela samhället.

Några exempel från mina kontakter med unga från Afghanistan

Krav på bevisning av det obevisbara. A tillhörde Afghanistans nationella taekwondolag. Talibanerna ansåg det var en syndig sport. Först dödades en lagkamrat, sedan en till och sedan lagkaptenen. Då flydde A. Han hade med sig videobilder mm från TV som bevisning men Migrationsverket och domstolarna begärde att han skulle bevisa att han stod i tur. Men talibanerna förvarnade inte. Han fick avslag men räddades senare av gymnasielagen.

Underkännande av ett lands officiella handlingar. H har med sig en tazkira (id-handling) från Afghanistan, senare skaffar han sig också ett pass. Båda handlingarna underkänns eftersom afghanska handlingar inte betraktas som säkra. Han får avslag med motivering att han inte gjort sin identitet fastställd.

Ej rättelse då Migrationsverket gjort fel. Afghanistan har en annan tideräkning än i västvärlden så när Migrationsverket ska räkna ut födelsedatum räknar de ofta fel. Det gör att Migrationsverkets födelsedatum inte stämmer med datum i passen. I två fall, S och H, har Migrationsverket givit avslag med motivering att identiteten inte är säkerställd eftersom det finns två födelsedatum. Afghanistans ambassad har sagt nej till att ändra i id-handlingarna utan anser givetvis att Migrationsverket ska ändra sin tidsangivelse. S är nu asylsökande i England och H i Tyskland.

Ej rättelse då annan myndighet gjort fel. A kom till Stockholm den 22 november 2015, dvs före lagändringen den 24 november. Han fick plats på ett ungdomshem genom Stockholms socialförvaltning. Att skrivas in på ett boende av socialtjänsten och då uppge att man söker asyl räknas som att man gjort en asylansökan. Men då vi bad om en kopia på inskrivningsbeslutet så hittade inte socialförvaltningen honom. Tiden gick över sista ansökningsdag enligt gymnasielagen. Då kom ett brev från socialtjänsten med intyget och med en ursäkt och en vädjan till migrationsverket om att man skulle ta hänsyn till att socialförvaltningen inte haft tillräcklig ordning på sina handlingar. Migrationsverket lämnade det utan hänsyn eftersom det åligger den sökande att komma med bevisning. Men hur skulle denna tonåring kunna veta vilka papper han borde ha haft en kopia på? A har fått uppehållstillstånd i Tyskland.

Ej hänsyn till lång väntetid. SB ansöker om återförening med sin familj och har skaffat en 4-rumslägenhet som uppfyller kraven på storlek, dvs högst två personer per rum, kök och vardagsrum oaktat. På grund av arbetsanhopningen på Migrationsverket blir utredningstiden över ett år och han har inte råd att både försörja sig själv och familjen i hemlandet samtidigt som han har hyran för den stora lägenheten. Han lämnar tillbaka den mot ett skriftligt löfte att ånyo få hyra en lägenhet då ärendet blir aktuellt. Eftersom han just vid handläggningen inte hyr lägenheten avslås ansökan om familjeåterförening.

Praktisk handling räknas inte. E får avslag för att han inte kunnat i ord förklara sin västernisering och ateism tillräckligt. Ändå är han med i Humanisterna, det finns ett reportage om honom i deras tidning, han har skrivit negativt om islam på nätet men än mer tydligt är hans mycket praktiska stöd för en flicka som blivit gruppvåldtagen. E som är vän till henne förhindrar hennes självmordsförsök, ser till att hon kommer till sjukhus, hittar gärningspersonerna efter att ha sökt på nätet efter killar som skryter om händelsen. Han tipsar polisen som försäger sig vid rättegången. Hans namn kommer till gärningspersonernas kännedom. Han utsätts för omfattande hot. Ändå anses han inte vara västerniserad nog – han som skulle kunna fara land och rike runt och prata jämställdhet. Detta ärende upprör mig allra mest. E är nu i Tyskland som asylsökande

Ett annat exempel är en ung homosexuell flykting som inte kunde säga mer än att han älskar sin partner och blir varm av att vara i hans närhet. Detta ansågs vara en torftig och detaljfattig beskrivning av homosexualitet. Att personen målat en tavla där han uttryckte det mesta i bild tillmättes inte betydelse. Han är nu i Tyskland som asylsökande.

Slutord

Jag har så många fler exempel utöver de sex ungdomar jag och min man varit kontaktperson för och även kortare och längre tider haft boende hos oss eller hos snälla grannar. Som initiativtagare och ordförande för Haninge frivilliga familjehem har jag haft direkt tillgång till ansökningshandlingar och beslut i cirka femtio ärenden. Föreningen har upphört och är nu Flyktinggruppen i Röda Korset i Haninge.

 Jag har som jag tidigare skrev varit myndighetschef i många år och jag har aldrig någonsin upplevt en sådan rättsröta som den på migrationsområdet.

För de unga som fått uppehållstillstånd har det i allmänhet gått mycket bra, även om en del haft problem med PTSD. Statistiken visar ju också på att de som kom som ensamkommande från Afghanistan har ett arbetsmarknadsdeltagande i nivå med svenska ungdomar. Det har förvånat mig varför inget parti velat ta åt sig äran eller ens ta del i orsaken till att det gått så bra. Men vi familjer som tagit emot dessa unga i våra hem, vi har verkligen levt upp till Lawen Redars ”befolkningen måste blandas” och vi bär ingen integrationsskuld.

Själv har jag fått svårt att gå vidare, sörjer och oroar mig för mina ungdomar som nu fått fly vidare. Ska deras öde bli som den flygande holländarens och aldrig nå hamn? Jag hade önskat mig en mer harmonisk ålderdom efter att ha följt uppmaningarna från två statsministrar: ”Öppna era hjärtan” och ”I Sverige bygger vi inga murar”. Jag stod 2015 på Medborgarplatsen och tog Stefan Löfven på fullt allvar och var så stolt socialdemokrat. Nu känns det som mitt parti berövat mig min glädje och jag är ständigt orolig och har svårt att delta i politiken.

 

Carin Flemström  2025-05-02

flemstromcarin@gmail.com